Insändare: Varvade listor

1897954_10202738733165343_520247984_n

Följande insändare, av Liselotte Geary, publicerades i Bohusläningen och Lysekilsposten:

Apropå internationella kvinnodagen och de debattinlägg som gjorts i samband med den, inte minst i det aktuella sammanhanget vallistor till höstens kommun-, region- och riksval, kommer här några tankar från en kandidat.

Även Bohusläningens Peter Götell är inne på ämnet varvade listor (Bohusläningen 140308). Han konstaterar att de blir allt vanligare och att det är en önskvärd utveckling i arbetet mot ökad jämställdhet.

Jag håller dock inte med. 

Visst, det är viktigt med fler kvinnor i politiken på många håll, men minst lika viktigt med yngre människor och personer med olika erfarenhet.

De partier som redan fastställt sina listor har i stort utsträckning följt den numera nästan vedertagna ordningen “varannan damernas”.

När denna tillämpas utan vidare eftertanke så blir den dock helt meningslös, enligt mig. Vad är det som säger att inte två kvinnor ska vara i topp, eller tre på raken längre ner på listan? Någon i mitt eget parti föreslog till exempel “var tredje herrarnas”.

Det senare alternativet kan ju vara lockande ur strategiskt perspektiv, men jag kan bara tala för mig själv när jag säger att det i mitt parti skulle ske på bekostnad av att flera mycket kloka, engagerade män skulle hamna alldeles för långt ner.

Nu tror jag i och för sig att flera av dem kommer att vinna många personkryss och hamna i kommunfullmäktige på egna meriter, men jag vill ändå inte placera dem längre ner på listan bara för att de är män.

Inte heller vill jag ha någon plats bara för att jag är kvinna.

Det är för mig oväsentligt var på listan jag nomineras av mina partikamrater. Vad som däremot ÄR väsentligt är att kvinnor får ta plats i partiet – och, lita på mig, det gör vi! Vi blir lyssnade på och våra åsikter är välkomna.

Så är det inte i alla partier. Jag vet, för flera kvinnliga politiker har berättat hur de bemöts i sina partier.

Jag har ju även sett hur det ser ut i kommunfullmäktige och nämnderna.

Jag skulle till exempel hellre se “varannan damernas” tillämpas i KF-debatten än på vallistan – det skulle säga mer om hur långt partierna kommit i sitt jämställdhetsarbete.

Jag vill inte se de kvinnor som suttit tysta i KF och nämnder i snart fyra år på valbar plats mer än jag vill se de äldre män med ännu mer föråldrade värderingar och åsikter tillbaka i kommunfullmäktige.

Jag vill att fler MÄNNISKOR av ALLA åldrar, kön och bakgrunder ska vara med när vi styr Lysekil in på rätt väg.

Då måste vi se till vad varje person kan tillföra mer än om de har ett kvinnligt eller manligt förnamn.

Jag blev uppvaktad av flera partier innan jag bestämde mig för att bli politiskt aktiv och jag är väl medveten om mitt värde på en vallista som (relativt!) ung och kvinna.

Men jag är intresserad av att vara mer än ett affischnamn. Oavsett om jag hamnar i kommunfullmäktige, någon nämnd eller inte, så är jag trygg i vetskapen att mina åsikter kommer att representeras där. För i vårt parti diskuterar vi, har högt i tak och låter alla komma till tals.

Först när kvinnor få ta plats i debatten – och inte bara får värma stolar i kommunfullmäktige – så kanske vi börjar se lite andra prioriteringar i politiken.

Då kanske elevassistenter väger tyngre än Futsal, och musikskolan tyngre än snöröjning.

Liselotte Geary

Lysekilspartiet

Share

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.