Insändare: Delat ansvar för politisk kollaps

I juni 2013 skrev jag, med anledning att jag lämnade alla förtroendeuppdrag i Lysekilsmoderaterna, följande i en insändare i Lysekilsposten och nu återigen vill lyfta med anledning av att Roland Karlsson (fp) nu sagt sig inte vilja kandidera och den diskussion som därefter tagit vid.

Jag tycker det är konstigt att Roland väljer att vara kvar bl.a. som oppositionsråd men mer förvånande är med den tystnad ledande politiska partier möter denna historia. De har säkert sina randiga skäl och jag skall inte spekulera i det utan istället fråga hur de ser på saken. 

”En för kvällen klok man tog till orda under senaste fullmäktigemötet och ville väl egentligen inte yrka misstroende mot en enskild å andra sidan hade han svårt att se ett kollektivt misstroende mot kommunstyrelsen. Jag tolkade den kloke mannen, Yngve, på så sätt att ett misstroende är ingen individuell sak även om det ser så ut när den riktas – subjekt och objekt. Språket är retorik och retorik är tankens gräns. En annan eller kompletterande tolkning är att han inte kände sig bekväm med att drivas av misstroende i sin politiska gärning. Vem gör det?

En tragedi har i regel ett olyckligt slut och först i efterhand kan man på någorlunda trygg mark förstå att man lämnat en historia bakom sig. Inte så sällan fyller andra på och tar ledarkäppen. Tragedin tycks aldrig få ett slut i Lysekils Kommun. Det krävs två för att dansa och våra bekymmer är inte i första hand av personlig karaktär. Jag delar, om jag tolkar Yngve rätt, att personer har betydelse men de är i egentlig mening budbärare av något annat”.

Vad har vi att lära av denna politiska kollaps som alla partier och i synnerhet de stora partierna är mycket medansvariga till, dvs S och M? Hur ser Ni på framtiden och Ert agerande i denna historia som faktiskt har pågått under en mycket längre tid än vad exemplet ”telefonlistorna” ger vid handen?

Hur ser Ni på Er medansvarighet i den politiska kollaps som nu många tror får ett slut i och med Roland Karlsson inte kommer att kandidera. Tror Ni att det här handlar om en personfråga eller är detta ett fenomen som går utöver personer och handlar om dålig partipolitik?

Fredrik Lundqvist (LP)